Välkommen till min nya blogg!

Never Mind, Bullen!

Det finaste mina ögon någonsin skådat. Det dyrbaraste mitt hjärta någonsin burit! De underbaraste jag någonsin upplevt.

Du var min värld! Du var mitt allt! Jag levde för dig! Mitt hjärta slog för dig! Jag kommer aldrig glömma dig! Det har gått två år nu, mer än två år! Två år tre månader och tjugo dagar sedan försvann du! Med dig tog du en del av mitt hjärta!

Jag saknar dig mer än de går att beskriva! Den tid vi hade tillsammans var obeskrivlig! Jag tackar vad som än gav mig den tiden med dig som jag fick! Jag tackar för det av hela mitt hjärta, för de var så underbart!

Det finns ingen som förstår hur det känns.., hur det är! När något du lever för tas ifrån dig! När marken du går på blir ett svart hål med endast minnen. När grunden till livet rivs och krossas i småbitar! Att gå sönder! Ingen förstår, om den inte upplevt det själv! och det är inget man vill förstå...



När jag för första gången såg dig var jag 5 år! Det var hösten 1996! Min syster hade precis haft dig på en ridlektion och jag hade tittat på. Efter lektionen fick jag borsta dig! Där small det! Kärlek på en gång! Jag var visserligen livrädd men de sa jag inte till någon!

Efter det så kom tjatet. "Jag vill också rida mamma, på hufvudsta, på Bullen!" varje dag! Jag fick plats på en annan ridskola ett år innan ja fick de på hufvudsta, men envis som jag är tvärvägrade jag börja! Där fanns ju inte min Bullen... där ville inte jag rida!

Året senare började jag på hufvudsta! En katastrof var jag! Rädd för alla hästar och itne fick jag rida på Bullen. De dröjde ungefär ett år till innan jag började sköta! Då provade jag på en ponny som hette Pacman men han ahde redan fullt med skötare så då frågade dom om jag ville sköta Bullen. Min älskade Bullen!

Snabbt tackade jag ja och från den dagen minns inte äns vilket år det var? 2001? så var jag din skötare... till 2006 den 28oktober då du togs ifrån mig.



Jag har inte glömt att du är borta, jag har inte accepterat att jag aldrig mer kommer få se dig, få röra vid din päls eller höra din mjuka gnäggning.., men jag har lärt mig att leva med det. Hur svårt det än är så har jag lärt mig att leva med att du är borta! Jag har inte gått vidare.., jag har bara byggt på det som var med dig! Jag lever för dig och låter mitt hjärta slå för dig ännu! Du är min värld, du är mitt allt! Jag lever för dig! Och mitt hjärta kommer alltid att slå för just dig.

Jag älskar dig Never Mind Bullen